Här finner du den fullständiga resebloggen från gymnasie-VM i programmering, International Olympiad in Informatics, allt eftersom den skrivs i omvänd kronologisk ordning. Jag som skriver heter Johan Sannemo och är lagledare i år tillsammans med Nils Gustafsson.

Inlägg 3: Öppningsceremonin

Dagen ägnades främst åt att gå på öppningsceremonin. Deltagarna väcktes bryskt inför sin avfärd (schemalagd 8:30) av sin guide som knackade på dörrarna redan kl 5:30 – kanske lite väl gott om marginal.

Tidig väckning för deltagarna

En klassisk öppningsceremoni är en blandning av Väldigt Viktiga Personer som ger ett par tal och några inslag av lokal kultur, och detta år var inget undantag. På vägen in möttes vi av ett storband som spelade Brooklyn av utmärkta Youngblood Brass Band och en dansshow. För att placeras på rätt plats i salen och göra det lätt för strålkastarna att hitta varje lag när de presenterades under ceremonin hade arrangörerna gjort en platskarta där varje lag hade sin plats tydligt utmarkerad. Vid dörren skickades vi och vår guide dock till motsatt sida av aulan än vad kartan sa. Tydligen var platskartan helt fel, och efter att ha stått stilla i ca 5 minuter kommer en guide springades med det papper som hade tejpats upp vid våra orginalplatser och sätter fast den på raden av platser där vi stod just då. Var orginalplatsen rätt, eller var en sistaminutenförflyttning av alla lag lite huller om buller planen hela tiden? Ingen vet.

Ceremonin i sig erbjöd till en början inget som stod ut, men varje individuellt moment var lite över snittöppningscremonin. ie Väldigt Viktiga Personerna höll riktigt korta tal som dessutom var genuina, och musikinslagen var ett mycket duktigt band av studenter från Indonesian Institute of the Arts, i vars aula ceremonin hölls. Höjdpunkten var dock att de skrivit en egen temalåt för tävlingen, vars text ni hittar i bilderna nedan. Lite oväntat var, utöver de typiska indonesiska dignitärerna, även Saudiarabiens ambassadör närvarande. Landet har sedan dess (åter-)inträde i IOI 2019 satsat mycket på att anlita utländska coacher (inklusive undertecknad) för sitt lag, en strategi som de framgångsrikt använt i den matematiska olympiaden (jämför resultaten innan 2008 med de från 2010 och senare). Landet hade även en egen kameraman med under ceremonin som dokumenterade deras lag.

Imorgon är det tävlingsdag, vilket innebär att alla deltagare och ledare covidtestades efter lunchen. Flera ledare, inklusive de svenska, anser att testerna är de mest noggranna vi varit med om. Vi är hyfsat säkra på att pinnen de kör upp i näsan får med sig en handfull hjärnceller så långt in som den körs. Alla positiva fall leder till omedelbar isolering. En tävlande som är isolerad får chansen att skriva tävlingen från sin karantän, men som tur är har detta inte drabbat någon svensk. Morgondagens livebloggning på Discord lever farligt. Värdkommitteerna är rädda att om vi ledare får tillgång till liveresultat finns en möjlighet att deltagarna som tävlar i sina hemländer skulle kunna råka se en bild på resultat som postats i sociala medier av en ledare som en av deras provvakter tittar på. Vi tycker att detta är en mycket osannolik situation som är betydligt mindre problematisk än att inte låta oss följa resultaten. Som vanligt pågår intensivt lobbyarbete från vår sida för att lösa problemet så att alla föräldrar och andra intresserade kan följa svenskarnas resultat i realtid.

Inlägg 2: Övningstävling

Måndagen var den första riktiga IOI-dagen och bestod för deltagarna främst av en övningstävling för att testa datorerna och tävlingssystemet. För oss ledare började dagen med ett kort möte för att klubba igenom tävlingsreglerna. Om ni följt tidigare års resebloggar är ni väl medvetna om att Sverige under varje regelklubbningsmöte med orubblig passion argumenterat för att deltagarna ska tillåtas ta med eget godis in i tävlingssalen. Som alla vet är svenskt lösgodis det klart optimala valet som tävlingsprogrammeringssnacks, men vi har under lång tid förvägrats att ta med oss detta in i tävlingssalen. Glädjande nog möttes vi av beskedet att de internationella kommitteerna som varje år föreslår regelförändringar till slut fallit för vårt lobbyarbete och nu accepterar eget godis, så länge det lämnas kvar efter övningstävlingen för inspektion av den tekniska kommitten så att ingen kan gömma ett USB-minne i en skumbanan. Varför denna ändring kom nu plötsligt efter två års online-IOI där vi inte hållt välskrivna godistal vet ingen. Kanske har Fredrik som är med i den rådgivande internationella tekniska kommitten mutat kommitteerna med lösgodis under arrangörsmötena?

Efter att reglerna klubbats igenom fick vi ledare öva på översätta ett av problemen inför övningstävlingen. Inspirerade av 2017 års larviga översättningar bestämde vi oss för att detta år inte använda bokstaven e i problemlydelsen. I ett språk där artiklar, bestämda former och komparativformer tenderar att ha just den bokstaven var detta en utmaning.

På deltagarnas schema stod lekar i några timmar innan övningsessionen. Istället för lekar fick deltagarna uppleva klassisk IOI-logistik: 30 minuter efter utsatt tid fick de reda på att lekarna var inställda utan någon tydlig anledning. Första schemapunkt blev istället att möta upp oss ledare för att gå till övningsessionen. I år är tävlingssalen i ett stort konferensrum på deltagarnas hotell, inte ett separat konferenscenter som vanligt. Resan dit var alltså endast en resa för oss ledare som fick skjuts i IOI-chefens bil tack vare Fredriks kommitteprivileger. Hotellet är sida vid sida med ett stort köpcentrum som jag och Nils tog ett snabbt besök i medan deltagarna var på övningsession.

Som vanligt flöt övningsessionen utan större problem. Vissa av deltagarna hade dock underskattat hur jobbigt det är att koda på ett amerikanskt tangentbord som ju saknar <-tangenten från svenska tangentbord. Victor hittade en kreativ lösning på detta (se nedan bilder), medan det serbiska laget helt enkelt gick och köpte tangentbord i köpcentrumet. Efter övningsessionen provade deltagarna på poolen på sitt hotell. De blev också mycket besvikna av att hotellet förbjuder medtagande av både husdjur och durianfrukter, något alla som luktat på har förståelse för.

För oss ledare avslutades dagen med övningsdebreifing och genomgång av stadgeändringar för IOI. Frågor som avhandlades var om tävlingssalen var för kall (oklart), om mekaniska tangentbord är för högljudda (oklart) och om det gick att göra något åt den störiga kristallkronan i tävlingssalens tak (nej). Under morgondagen får vi ledare och deltagare uppleva en, vad vi tror, magnifik öppningsceremoni.

Inlägg 1: Resa & ankomst

Årets färd till IOI i Yogyakarta, Indonesien, började inte som den brukar med en flygresa från Arlanda. Laget, som i år består av Alexander Wahlsten, Erik Hedin, Olle Lapidus (brons IOI 2021) och Victor Vatn (brons IOI 2021) deltog nämligen precis innan tävlingen i ett träningsläger i Lund tillsammans med EGOI-lagen från Sverige och Schweiz och Nils. Gruppen möttes därför upp vid tågstationen i Lund lördag morgon för att ta oss till Kastrup på ett knökfullt Öresundståg.

Osäkerheten inför årets resa var stor. Inte bara var resan lång och komplex – den gick via Bangkok och Kuala Lumpur med två olika bokningar – pandemin har också orsakat otaliga inresebegränsningar för olika länder. Veckan innan avresan hade vi alla installerat olika appar för kontaktspårning, registrerat inresor och fyllt i formulär för att verifiera våra covidbevis. Under resan visade sig att nästan allt var onödigt eftersom de flesta regler förutom vaccinationskrav tagits bort. Endast appen för kontaktspårning i Indonesien trippelkollades att den var installerad innan avresa från Kuala Lumpur.

Den 21 timmar långa resan flöt på utan större problem. Under resan löstes främst gamla IOI-problem mellan de utmärkta Thai Airways-flygmåltiderna. Det största problemet uppstod vid ankomsten till Yogyakarta. Indonesien håller nämligen på att automatisera hela sitt tullklareringssystem för inresande, vilket innebar att vi alla behövde installera ännu en app över flygplatens mycket långsamma trådlösa nätverk. Tullappen fungerade dock inte för halva laget, som istället fick hjälp av en tulltjänsteman som deklarerade via appen på egen mobil och sedan lät oss fotografera den QR-kod som vi skulle visa upp 5 meter bort för en annan tulltjänsteman.

När vi sedan hade slutfört visumprocessen – d.v.s. betalat 210 USD för turistvisum – möttes vi upp av vår guide för en snabb lagbild med vår favoritmaskot Sven. Precis utanför flygplatsen möts vi mycket sömniga svenskar upp av ett det största IOI-välkomnandet någonsin. En grupp av säkert 40 personer presenterade oss med indonesisk musik och traditionell folkdans, välkomnade oss till Indonesien och satte på oss specialtryckta IOI-scarfer. Därefter återstod bara en snabb minibussresa till våra lyxiga hotell innan välförtjänt sömn efter en mycket lång resa. I år bor deltagare och ledare ca 10 minuters bilfärd från varandra, något vi svenskar ofta ogillar eftersom vi föredrar att kunna umgås med laget.