Reseblogg IOI 2019

Reseblogg från IOI 2019, gymnasie-VM i programmering, som hölls i Baku, Azerbajdzjan.

Framme i Baku!

Nu är det svenska laget framme i Baku! Jag, Simon, Hugo och Gustav lämnade Sverige igår via Kiev och Ukraine International Airlines, som är med på listan över världens sämsta flygbolag. Trots detta gick resan bra, och vi kom fram till Azerbajdzjan runt två på natten lokal tid.

• Lunch på Arlanda!
• Simon och Hugo chillar på Kievs flygplats.
• Gustav chillar på Kievs flygplatsen.

På flygplatsen i Baku möttes vi upp av IOI-guider på en gång, imponerande nog innan vi gick igenom gränskontrollen! De sprang fram och tillbaka genom envägspassager och passkontroller utan problem. Sedan fick vi alla åka buss till deltagarboendet. På grund av oklar information hade jag och Simon bokat ett eget hotell, då vi inte trodde att vi skulle få något boende första natten, men det visade sig inte stämma och vi fick faktiskt sova i ett rum bredvid deltagarna. Vår stackars guide väntade uppe ännu senare, för att möta Fredrik och Carl som kom fem på morgonen direkt från lingvistikolympiaden i Seoul.

• Frukost. Alla är lite trötta.
• Fredrik demonstrerar sina pianoskills för fotografen.

Efter hela 5 ½ timmars sömn var det dags för frukost som såklart innehöll den östeuropeiska “rice porridge” som känns igen från mina och Simons tidigare IOI. Den är halvgod och rätt mättande. Efter att vi ätit ville svenska laget såklart köpa godis, och vår guide ledde oss till en HYPERMARKET i närheten. Affären var verkligen enorm och innehöll delikatesser som femkilo-påsar med socker, många hyllmeter med exakt samma tomatsås (kanske väldigt populär?), samt väldigt spännande hela solroshuvuden.

• BRAVO HYPERMARKET
• Fredrik poserar med sockret.
• Tomatsås.
• Varför köpa solrosfrön när du kan köpa hela blomman också?

På eftermiddagen tänkte vi spela lite spel, följt av en sen lunch och att jag och Simon sen skulle ta shuttlebussen till ledarhotellet. Typiskt för IOI fick vi när vi ställt upp vårt spel höra att det här inte alls skulle gå. Vi var nämligen tvungna att checka in på hotellet innan två, och bussen dit gick halv ett, om bara femton minuter! Därför packade vi ledare snabbt ihop, kastade i oss lunch och sprang till bussen tillsammans med vår guide. Vi väntade på att bussen skulle avgå en kvart, och väl på hotellet köade vi i cirka 30 minuter för registrering. Simon fick sitt rum, men jag fick höra att det inte var klart än och att jag skulle komma tillbaka efter tre. Suck… Senare ikväll kommer det att bli en guidad busstur genom Baku, vilket garanterat blir spännande!

Liveblogg dag 1

Den ursprungliga livebloggen kördes via 24liveblog.com och innehållet finns tyvärr inte längre bevarat.

Busstur och invigningsceremoni

• Svenska laget poserar framför Kaspiska havet.
• Guidad tur.

Första dagen avslutades med en busstur genom Baku, med ett stopp i Highland Park. Tyvärr har våra bussar rejäla solskydd för rutorna vilka gjorde det lite svårt att se, men det var trevligt ändå. Highland Park innehöll monument dedikerade till de som dog 1990, då Azerbaijan bröt sig loss från den sönderfallande Sovjetunionen. Vi fick en guidad tur, och fick förutom den eviga elden också se en fantastisk utsikt över Baku. Precis bredvid låg också de två tornen formade som vågor, häftigt!

Dag två var det dags för practice session! Då får deltagarna sätta sig på sina platser i tävlingshallen, och en chans att göra sig bekanta med datorerna och tävlingssystemen som används. Sverige har i många år kämpat för rätten att ta med godis in till tävlingen, något som inte alltid varit tillåtet. Med start i år är rätten till snacks däremot inskrivet i reglerna, och otroligt nog har tävlingssystemet kompletterats med “Snacks as a Service”, en meny med olika knappar där du kan be om en banan, ett äpple, choklad eller vatten! Snackset blir sen levererat till ditt bord, inom ett par minuter.

På kvällen var det dags för invigningsceremonin. Som traditionen är för IOI i östländer körde bussarna dit i en konvoj, med polisbil längst fram. Det gjorde att vi inte hindrades av såna petitesser som rödljus eller mötande trafik. Nackdelen med den här metoden är däremot att bussarna måste vänta in precis alla som ska åka dit, vilket gör så att en halvtimme sittandes på bussen innan den får köra de fem minuter som behövs för att ta sig dit. Det här gör också så att alla tappar respekt för busstiden som står, vilket inte gör saken bättre. Aja, bussarna har i alla fall air condition det här året.

På invigningen talade Azerbajdzjans utbildningsminister, sponsorerna (Acer och ett lokalt universitet), och ett brev från landets vice-president lästes upp. Otroligt nog var allt på engelska, förutom brevet som bara lästes upp på vad vi tror är Azerbajdzjanska. Innehållet var säkert trevligt, men applåderna blev ändå lite svaga. Ceremonin avslutades med ett antal traditionella dans- och musiknummer. Höjdpunkterna var den traditionella Azerbajdzjanska musikstilen “mugham”. Dels var det en ung pojke som sjöng väldigt vackert, ackompanjerad av en violin, trumma, och någon form av gitarrinstrument, dels var det en lite modern tappning i form av jazz-mugham, som tydligen är en grej!

• Solo på den traditionella gitarren.
• Jazz-mugham! Sångare, piano, trummor och gitarr.
• Ett av dansnumren.

En annan spännande sak som hände var ankomsten av en dammstorm! Med vindbyar på 26 m/s och mycket partiklar i luften stack det i ögonen, och det kändes ibland som om vi skulle blåsa bort. Tydligen är Baku känt som “Vindstaden”, nu vet vi varför.

Liveblogg dag 2

Den ursprungliga livebloggen kördes via 24liveblog.com och innehållet finns tyvärr inte längre bevarat.

Utflyktsdag 1

Hej bloggen! Idag hade vi två utflykter, en till Carpet museum och en till gamla stan i Baku. Innan vi kunde ge oss av fick Carl dock uppleva sina kanske mest dramatiska minuter under veckan hittills, möjligen med undantag för slutminuterna av tävlingen igår. Det hela började som ett snabbt toabesök innan den stundande bussresan, men slutade med flera minuters ofrivillig inspärrning till följd av en trasig toadörr som gått i baklås. Resten av laget började dock ana ugglor i mossen efter att ha väntat utanför matsalen ett bra tag, och kom till Carls undsättning med hjälp av en kock utrustad med kniv och gaffel som kunde öppna låset utifrån! Efter detta äventyr bar det av till Mattmuseet, som var mycket intressant. Vi fick till exempel veta att det tar ett par månader för fem personer att tillsammans väva bara en (ganska stor) matta. Dessutom fick vi se flera spännande mattor, en vars motiv var en vävning av en matta vars motiv var en vävning av en matta!

• Bild på bild på matta i matta i matta
• Byggnaden såg ut som en matta!

Efter mattmuseet kände vi oss ganska matta, och en lunch på ett fint hotell satt fint. Dagen fortsatte sen med en guidad tur i gamla stan. Det var fint med alla gamla hus, och delar av turen var intressant att lyssna på. Dock fanns några faktorer som stundtals påverkade vart deltagarnas fokus hamnade. Dels talade guiden ganska svagt, men framför allt verkade många lag vara trötta och ha interna diskussioner som ibland gick före att lyssna på de mindre intressanta delarna av turen. Det svenska laget var till exempel mitt uppe i att diskutera framtida PO-kvaluppgifter.

Efter kvällsmaten behövde vi, för att inte kunna kommunicera med ledarna efter att de fått veta uppgifterna för dag 2, överlämna alla nätverkskommunicerande enheter till vår guide. Han var dock inte helt nöjd efter vi alla gett honom våra telefoner, utan bestämde sig för att ta en titt i våra skor, så vi inte gömt någon mottagare där. På kvällen behövde vi för en gångs skull socialisera med andra deltagare då vi inte hade några telefoner. Därför satt vi i entertainment area och spelade Codenames med det schweiziska laget. I bakgrunden hördes lite trevlig musik från någon som spelade på pianot. Då plötsligt började högljudd partymusik dåna från stora högtalare de tagit dit. Det var inte längre möjligt att prata med varandra, knappt möjligt att höra sig själv tänka. Vissa skulle säga att musiken var så högljudd att man inte ens kunde höra den, den dränkte liksom sig själv. Och pianospelet var definitivt slut för kvällen. Många (mest Azerbajdzjanska guider) verkade uppskatta musiken och samlades för att dansa. Vi, däremot, flydde till matsalen där det gick att sitta och spela.

Tävlingsdag 2

Hej bloggen! Andra tävlingsdagen har gått av stapeln och Sverige får tre brons och ett silver, vilket vi absolut är nöjda med!

Tävlingen blev traditionsenligt uppskjuten ca 20 min av oklar anledning. Under tävlingen fick vi höra att allas datorer behövde startas om eftersom ett visualiseringsverktyg till problemet line inte fungerade. Datorerna skulle startas om om en minut så vi skulle spara allt på direkten. Sen tog det ändå många flera minuter tills datorerna startades om. Mer om tävlingen finns på Karls liveblogg. På kvällen satte vi oss och spelade lite i entertainment area. Det var några andra deltagare där men inte så många. Då kom en guide och sa till oss att vi skulle gå och lägga oss omedelbums för att klockan var över tio. Det hade aldrig varit några problem att vara uppe senare, och nu var ju tävlingarna ändå slut så vi tyckte att det var en konstig regel. Vi satt kvar och spelade schack och efter att tag kom en annan guide och sa att vi skulle lägga oss, “Guys, I’m serious”. Vi frågade varför och fick höra att de hade fått order om det och att de skulle hamna i trubbel om någon såg oss men att de själva inte förstod varför. Det verkar vara ett genomgående tema med lite konstiga, till synes lite onödiga regler som någon högt uppsatt bestämt, men som känns lite absurda både för deltagare och för guiderna som verkställer reglerna. Ett annat exempel var under första kvällen, då vi alla satt i entertainment area när en av oss ville gå upp till rummet, som är i samma byggnad. Då fick vi veta att hela laget måste hålla ihop, för att “de har ju ansvar för oss och måste hålla koll på var vi är”. Så antingen går hela laget och lägger sig, eller så sitter alla uppe och spelar spel. Efter första dagen verkar de dock glömt bort denna regel, och vi har sedan dess kunnat röra oss fritt i byggnaden :).

Utflyktsdag 2

Hej bloggen! Idag har vi varit på utflykt! Dagen bjöd på ett stort antal besök på diverse museum, ett brinnande berg och en hästklubb. Ungefär fem minuter innan avfärd fick vi dock veta att turen skulle skjutas upp två timmar på grund av vädret, som följt mönstret att vara helt oförutsägbart (strålande sol i början av veckan, följt av någon slags sand-/dammstorm som verkar ha fört med sig tunga regn- och åskmoln för dagens utflykt). Men det dröjde inte mer än kanske tio minuter till innan vi för första gången hörde vad som skulle bli dagens fras: “Guys, please! Be quick!” Om det var väderleksrapporten som ändrats eller bara någon som bestämt sig för att det inte spelade så stor roll vet vi fortfarande inte, men snart satt vi i alla fall på bussen på väg mot Yanardag - det brinnande berget. Ett brinnande berg låter onekligen mäktigt, så några av oss blev förvånade när eldens storlek var betydligt närmare en grillplats än ett litet majbåls. Men när vi fick veta att den konstant brunnit av sig själv i 5000 år spelade storleken inte riktigt någon roll. Det var på något sätt fascinerande att utan mänsklig inverkan vara omgiven av alla fyra element samtidigt: ett brinnande lerberg i ett något blåsigt och något mer regnigt Azerbajdzjan! Apropå lerberg så är det svårt att föreställa sig en mer lerig plats än denna. För bortsett från elden fanns i stort sett bara lera, lera som gärna fastnade på skorna. Det var kul både att betrakta folk som gick runt med och att själv gå runt med vad som bäst beskrivs som lerplatåskor.

• Fredrik, Tural (vår guide), Gustav, Sven, elden och Carl
• Massor av lera har fastnat på Fredriks sandaler

Efter det korta besöket på Yanardag som likt allt annat idag kryddats med ständiga “Guys, please! Be quick!” fortsatte utflykten till Gala State Historical Ethnographic Reserve som var ett slags museikomplex. Där hade vi fyra inplanerade museibesök på en och en halv timme, vilket resulterade i att vi mest gick genom museerna utan att titta så mycket på det som fanns utställt. Vi hade en guide som förutom att få oss att skynda berättade lite om vad som fanns i varje museum. I det första fanns massor av antika metallföremål, bland annat tekannor som skulle ge teet fantastisk smak. Det andra museet var antagligen det mest intressanta. Där fanns massa konstverk och skulpturer av skräp skapade av konstnärer från världens alla hörn, och man kunde få se mästerverk som dessa:

• 
• 

Till sist fick vi se den delvis återuppbyggda byn Gala. Som vi uppfattade det har det gjorts arkeologiska utgrävningar där, med en del 5000 år gamla fynd som pekar på att där funnits en boplats under bronsåldern. Där fanns ruiner av gamla hus, gravar och andra typiska faciliteter för en forntida by. De 5000 år gamla fynden var dock inte av detta slag, utan byn har funnits även långt senare och det är från denna tid som majoriteten av fynden kommer. Det är även den yngre byn som blivit delvis uppbyggd. Man kunde gå in i ett av husen och dessutom fanns där kameler. Mitt under besöket fick vi också höra ett böneutrop för första gången under resan, från en närliggande moské. Efter besöket i den antika byn skulle vi egentligen ha besökt ett fjärde museum, en borg som låg på området, men det hann vi helt enkelt inte med. Istället bar det av till lunch på hästklubben.

• Kameler
• Den gamla byn Gala
• Inne i ett av husen i Gala

Där fick vi träffa ledarna, vilket var trevligt. De hade gjort samma utflykter som vi, fast i motsatt ordning. Under lunchen visades en film om de fantastiska azerbajdzjanska Karabaghhästarna för att göra oss redo för hästshowen som kom därnäst. Showen bestod av en blandning av dans och akrobatik på hästarna, och var väldigt häftig! Musiken skulle enligt svenska mått kunna anses vara väldigt högljudd, nästan så det gjorde lite ont i öronen, men det verkar vara ganska normal volym för azerbajdzjanerna.

• Lunch
• Hästshow

På kvällen var det dags för Cultural Night. Arrangörerna hade byggt upp en stor scen och dragit fram massor av bord utanför huset där vi bodde, så vi åt kvällsmat utomhus medan olika lag sjöng och dansade till sånger typiska för deras länder. Det hela började dock med att några av guiderna gjorde ett antal ytterst politiska och enligt vissa kontroversiella påståenden på scenen, angående Azerbajdzjans och Armeniens pågående konflikt. Vi tyckte det var lite märkligt och minst sagt olämpligt. IOI är inte en plats för politik, tvärtom ligger en del av storheten just i att man inte bryr sig om sånt. Alla är välkomna! Det händer förvisso att enstaka delegationer blir nekade inträde i värdlandet, i år var fallet så för Armenien (kanske ville de inte heller komma, antagligen båda). I de flesta av dessa fall står förklaringen att finna i att de som organiserar olympiaden varken är de som stiftar lagar eller utfärdar visum, och att de därför inte kan göra något åt saken. Därför är det tråkigt när personer som på olika sätt är involverade i IOI gör sådana uttalanden, och till på köpet möts av jubel (jubel som uteslutande kom från guider).

Men efter det blev stämningen en annan, och många lag gick upp på scenen och gjorde olika framträdanden. Vi hade inget eget nummer, men kunde delta från publiken! Några av oss hängde också på när andra lag gick upp på scenen, till exempel när Island ledde alla i en gemensam Vikingklapp eller när Danmark sjöng “Jeg er så glad for min cykel”. På det hela taget blev det alltså en lyckad Cultural Night!