IOI 2005: Polen när det är som bäst

Det svenska programmeringslandslaget 2005: f.v. Per Alexanderson, Chen Xing och Magnus Andermo, tillsammans med guiden Kamila Wojnar och lagledaren Pär Söderhjelm. Jonas Flodin var också kvalificerad men följde inte med till IOI.

Det var en liten men hoppfull skara som på egen bekostnad (än så länge, vi hoppas fortfarande kunna lösa finansieringsproblemet) åkte ner till den lilla staden Nowy Sacz i södra Polens kulliga bergstrakter där 2005 års IOI gick av stapeln 18-25 augusti. Två av de tävlande, Chen Xing och Per Alexanderson, hade deltagit i IOI 2004 i Atén, medan den tredje, Magnus Andermo, var debutant i IOI-sammanhang. En gästfri och oerhört välsmord organisation mottog oss i Nowy Sacz, som under en vecka invaderades av tävlande från 76 länder och deras respektive ledare. Varje delegation fick en personlig guide som tog hand om dem under den kommande veckan. För Sveriges del blev det Kamila Wojnar som genom sitt engagemang såg till att göra resan till mer än bara en programmeringsupplevelse.

Två av dagarna var vikta åt tävlingen. Genom sitt toppenresultat 265/300 under den första tävlingsdagen befäste Chen sin position som en av de främsta unga programmerarna i världen. Tyvärr passade andra dagens uppgifter inte lika bra, och han fick till slut nöja sig med ett brons genom en hedrande 79:eplats, vilket nog var en liten besvikelse efter silvret från fjolårets IOI. Per lyckades tvärtemot bra andra dagen då uppgifterna var av mer matematisk karaktär, men vacklade något den första dagen och missade medalj med minsta möjliga marginal. Magnus hamnade också utanför medaljplats, men hade många utmärkta lösningar som omkullstjälptes av endast något minimalt misstag i programkoden. Det var bara att konstatera att ingen av svenskarna hade något att sätta upp mot de fyra ungdomar, från Ukraina, Kina, Kina och USA, som lyckades med bedriften att ha full poäng båda dagarna. Mycket imponerande.

Två stora utflykter arrangerades under de tävlingsfria dagarna. På den ena besöktes Krakow och saltgruvan i Wieliczka, medan den andra innehöll forsränning på floden Dunajec på gränsen mot Slovakien. Alla, oavsett medalj eller inte runt halsen, var mycket nöjda när vi lämnade Polen. Vi hade fått uppleva ett land som värderar ungdomars utbildning och kreativitet mycket högt och som satte en ära i att arrangera en tävling, som både vetenskapligt och socialt var den kanske bästa i IOIs sjuttonåriga historia.